I design- och tillverkningsprocessen av elektriska matångare , valet av värmare material är en avgörande länk. Detta val påverkar inte bara direkt utrustningens uppvärmningseffektivitet, hållbarhet och säkerhet, utan har också en djupgående inverkan på matens kvalitet och smak.
När det gäller materialval är korrosionsbeständighet den primära faktorn. När den elektriska matångaren är igång kommer värmaren att vara i kontakt med vatten, ånga och matrester under lång tid, så materialets korrosionsbeständighet är särskilt viktig. Rostfritt stål har blivit ett vanligt använt värmematerial i elektriska matångare på grund av dess utmärkta korrosionsbeständighet och höga temperaturbeständighet. Den är särskilt lämplig för användning i miljöer med hög temperatur, högt tryck, stark korrosion och högviskösa media. Dessutom används material som fluorplast och polytetrafluoreten (PTFE) också i stor utsträckning i värmare i tuffa arbetsmiljöer på grund av deras utmärkta korrosionsbeständighet och höga temperaturbeständighet.
Värmeledningsförmåga är också en nyckelfaktor vid valet av värmematerial. God värmeledningsförmåga gör att materialet snabbt kan omvandla elektrisk energi till värmeenergi och därigenom förbättra uppvärmningseffektiviteten. Koppar och aluminium är två metaller med utmärkt värmeledningsförmåga, som är lämpliga för lågeffekts- och lågtemperaturvärmare. Aluminium är dock benäget att oxidera korrosion under användning, så lämpliga skyddsåtgärder måste vidtas när det appliceras. För värmare med hög temperatur och hög effekt är volfram- och nickel-kromlegeringar idealiska val på grund av deras utmärkta högtemperaturbeständighet och höga effektegenskaper.
Förutom korrosionsbeständighet och värmeledningsförmåga är resistivitet och temperaturkoefficient också viktiga indikatorer som inte kan ignoreras. Material med hög resistivitet kan effektivt omvandla elektrisk energi till termisk energi, medan material med låg temperaturmotståndskoefficient kan bibehålla ett relativt stabilt motståndsvärde när temperaturen ändras, och därigenom säkerställa värmarens stabilitet och tillförlitlighet. Nickel-kromlegeringar och järn-krom-aluminiumlegeringar används i stor utsträckning vid tillverkning av värmeelement på grund av deras höga resistivitet och låga temperaturmotståndskoefficient.
Vid val av värmarmaterial är också mekaniska egenskaper och bearbetningsegenskaper oumbärliga. Värmare påverkas av termiska och mekaniska påfrestningar under drift. Därför måste materialets mekaniska egenskaper, såsom draghållfasthet, duktilitet och plasticitet, uppfylla motsvarande standarder. Samtidigt är materialets bearbetningsegenskaper direkt relaterade till värmarens tillverkningskostnad och produktionseffektivitet. Till exempel har nickel-kromlegeringar och järn-krom-aluminiumlegeringar inte bara goda mekaniska egenskaper, utan har också utmärkta bearbetningsegenskaper och kan enkelt göras till värmeelement av olika former och storlekar.
Säkerhet är en annan viktig faktor vid materialval. När värmaren går på hög temperatur, om materialet inte är korrekt valt, kan det orsaka säkerhetsrisker som brand eller elektriska stötar. Därför är det mycket viktigt att se till att det valda materialet har god isoleringsförmåga och hög temperaturbeständighet. Dessutom bör rimliga säkerhetsåtgärder, såsom installation av överhettningsskyddsanordningar och läckageskyddsanordningar, också vara en viktig del av designprocessen.